Denna text återfinns även på anslagstavlan vid Käringbergets parkering.

Glädje, grymhet, festligheter… Mycket har hänt på just denna plats, somligt har bleknat eller rentav fallit i glömska.
Läs dessa rader, och förstå varför vi behöver vårda minnet av händelserna på detta berg och lära av historien.

I dag är Käringberget känt som ett idylliskt bostadsområde i centrala Leksand. Det var annat för drygt 350 år sedan. Det var då åtta oskyldiga kvinnor halshöggs för att sedan slängas i eldens lågor uppe på berget.
Vi backar i historien. Hysteri och grymhet präglade de häxprocesser som utspelade sig i våra trakter på 1600–1700-talen. Från Älvdalen, Mora och Lima spred sig den förtärande häxbranden söderut och nådde så småningom Leksand. Det var en mycket skör tid i svensk historia då tron på trolldom var stark med uppdiktade historier om färder till Blåkulla och besök hos självaste djävulen. Det var en tid så bräcklig och svag att ett barns vittnesmål kunde räcka för att döma en människa till döden.

Den 6 februari 1671 är en av de mörkaste dagarna i Leksands historia. Just den här vinterdagen lät man halshugga åtta kvinnor som ”erkänt sitt häxeri”.
Från början var tolv personer anklagade, men tre skonades från dödsstraffet och en avled innan avrättning. För att bli dömd krävdes ett erkännande. Att säga nej till bekännelsen var inte det lättaste. Det var ofta förenat med anklaganden, glåpord, tortyr och exkludering från ett fortsatt vanligt liv, utan acceptans och gemenskap. Valet var inte givet. Det blev i många fall lättare att ”erkänna”, ta sitt straff, erbjudas den heliga nattvarden och därmed få syndernas förlåtelse med sig in i den eviga vilan…
Det var här, högst uppe på berget som bålet tändes. Kan du föreställa dig scenerna som utspelade sig? Sannolikt syntes flammorna miltals bort.

Nya tider – gladare tider
Tack och lov har Käringberget varit en fridfull plats sedan 1671. Berget har istället gjort sig känt som ungdomens och livsglädjens berg. Många är de människor som midsommaraftnar vandrat upp på berget för att från hällarna följa den mäktiga soluppgången. Även valborg har haft sina traditioner. Utöver organiserade valborgsmässofiranden på kvällstid vandrade skolbarn upp på berget varje år för att hälsa våren välkommen. I välordnade led och med flaggor i händerna kom de gående, sjungandes på ”vintern rasat ut” och andra sånger. Traditionen pågick fram till 1961.

År 1898 byggdes ett utsiktstorn uppe på berget. Tornet, 18 meter högt, var ett av flera som byggdes under denna tid, som en direkt följd av turismen och folks intresse för att vandra i naturen. Tornet låg strategiskt bra till om man ville se Siljan och det vackra landskapet. Tornet revs 1969 efter att ha varit i sämre skick. Värt att notera är att tornet låg precis på den plats där bränningarna en gång skedde. Den som letar kan finna märken i stenarna från det gamla tornet.

På bergets topp fanns även en populär serveringsbyggnad som öppnades 1905, där kullor i leksandsdräkt hade bråda dagar med att servera kaffe med dopp till alla tillresande.
Serveringen öppnade till valborg och höll öppet hela sommaren. En modernare byggnad uppfördes i början av 1970-talet. När byggnaden av okända skäl brann ned i januari 2001 kunde en ny toppstuga uppföras och invigas året därpå.
En viktig aktör kring återuppbyggnaden var Käringbergets bystugeförening som än idag jobbar hårt för berget och människorna som bor i närheten. Evenemang som många deltar i är det årliga nyårsfirandet och andra aktiviteter.

Korta fakta & kuriosa:

• Vägen upp till toppen på berget bröts under åren 1910–1914.
• Ordet käring betyder ”gift kvinna” i Dalarna.
• Berget har tidigare kallats för Kyrkberget eller Predikstolsberget. I äldre tider var detta ett vårdkaseberg som ingick i ett system för att sprida budskap om annalkande fara.
• Det har funnits planer på att bygga ett stort hotell uppe på toppen av berget i mitten av 1940-talet. Idéerna förverkligades aldrig, till glädje för många protesterande Leksandsbor. De ambitiösa planerna innehöll en hiss upp från bergets västra sida, till ett flott hotell som var tänkt att uppföras i funkisstil. Hotellet var tänkt att möta den internationella strömmen av turister som förväntades välla in i bygden efter andra världskriget.

Text: Johan Pellas

Genom generösa bidrag har en Minnesplats skapats till minne av offren för häxprocesserna 1671.

Stort tack till: Leksands Kommun, Leksands Pastorat, Leksands Sparbank, Leksands Knäckebröd, Adam Munthe samt flera privata donatorer.